Frågor om teckenkommunikation?

Här kan du få en del svar på vanliga frågor om teckenkommunikation och teckenanvändning, men också en del om oss och våra kurser. Finns inte svaret här - kontakta oss med dina funderingar!

Tecken är inte bara vårt jobb; vi tycker det är kul också!

​

Om kursinnehåll, målgrupper och annat kring kurserna

​

Om köp av kursdagar och

skräddarsydda kurser

​

​

Om tecken och teckenanvändning, skillnader och likheter

Om företaget, historia, verksamhet

och annat

 KURSERNA

 KÖPTA TECKENKURSER

TECKEN & TECKENANVÄNDNING

TECKNOLOGEN AB 

Vad är det för skillnad på teckenspråk och teckenkommunikation?

Teckenspråk är ett eget språk som används av döva i hela världen. Dock är språket inte internationellt i sig, utan varje land har sitt eget teckenspråk. Inte heller länder som har ett gemensamt talspråk (som USA, England och Australien) har ett gemensamt teckenspråk.

Teckenkommunikation lånar tecknen från det svenska teckenspråket, men använder normalt inte dess grammatik.

Den största skillnaden är kanska annars, att man normalt i tecken-kommunikation talar och tecknar samtidigt, medan man i teckenspråk endast använder munrörelser, utan tal.

Våra kurser kan ge alla som är intresserade av tecken ett stort teckenförråd, som givetvis kan användas även i kommunikation med döva. Men, för att lära sej teckna flytande med döva, måste denna kunskap kombineras med att umgås med döva (det enda sättet att till fullo lära sej behärska teckenspråk!) eller genom att gå en kurs speciellt inriktad på dövas teckenspråk- en teckenspråkskurs.

Vad är det för skillnad på tecken-kommunikation, TAKK, och stödtecken?

Alla dessa ord är benämningar på samma sak och tecken använt till i stort sett samma ändamål, dvs att utveckla eller underlätta kommunikationen för utvecklingsstörda, språkstörda, talskadade eller andra som har svårt att uttrycka sej med talat språk, men som är hörande (döva utvecklingsstörda använder självklart dövas teckenspråk, se nedan)

​

Det finns även andra benämningar som ibland används.

Idag säger man oftast teckenkommunikation eller TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) om det sätt som tecken används på i dessa sammanhang.

Teckenkommunikationbygger till skillnad från teckenspråk, på svenska talspråket. Tecknen ses som symboler för de olika ord som sägs. Eftersom de som använder teckenkommunikation är hörande, talar och tecknar man oftast samtidigt för att på så sätt skicka budskapet på flera olika kanaler.

I pedagogiska sammanhang kanman ibland låta bli att tala samtidigt som man tecknar, för att på så sätt "testa" om personen man tecknar med förstår tecknen enskilt, eller om det bara förstås i kombination med tal.

Mer om detta lär man sej på våra grundkurser.

Nej. Frågan är lite felställd.

​

Regeln är; alla ord som bär betydelse i det sammanhang de står kan tecknas. Uppfattningen att det bara är "viktiga" ord som skall tecknas är en av de vanligaste missuppfattningarna kring teckenkommunikation.

​

Det ligger liksom ett inbygt problem i uttrycket "viktiga ord". Vad är viktigt och vad är inte viktigt? Vem bestämmerIbland hör man folk säga att "småord" inte tecknas, men det är också en felaktig vinkling - orden "JA" och "NEJ" är ju "små" ord, men ack så viktiga...

​

Regeln är alltså; alla ord som bär betydelse kan tecknas. Om man som personal inte kan alla tecken som bär betydelse, är det inget att hänga läpp för, då tecknar man dom man kan.

Men - kan man tecknen så tecknar man dom om de bär betydelse i sammanhanget!

Generellt sett är det inga problem med att teckna mycket. Precis som för andra språk och kommunikationssätt är "språkbadet" viktigt, dvs.: ju mer man ser andra teckna, desto lättare är det att ta till sej tecken själv.

En omöjlig fråga att svara på, men intressant ändå! Det är förstås brukarnas behov som måste avgöra.

Som personal måste man ju ha ett stort och brett teckenförråd, så man kan stötta sina brukare i olika situationer.

Det räcker inte med ett tio-tal tecken för att kunna ge det stödet.

Vår grundkurs ger drygt 500 tecken och då kan man en hel del tecken inom olika områden.

Ska man på allvar kunna kommunicera är detta en minimisiffra, men som sagt, ju fler desto bättre!

Det är också viktigt att komma ihåg, att om man lär sej tecken för små barn, så kan det tyckas att det inte "behövs" så många tecken, men det är viktigt att börja teckna mycket och tidigt.

Ju tidigare desto bättre! Det är svårt att teckna till små barn som inte tecknar tillbaka, men med talande barn talar man ju väldigt mycket långt innan dom kan svara också.

Teckna mycket och tidigt! Det finns en del som hävdar att det inte är bra för barnet att man tecknar mycket. Detta är fel!

Ja, i USA är "Baby-signing" stort. Tecken stimulerar kommunikation och blir man stimulerad och får feed-back så vill man kommunicera ännu mer! Så är det för alla individer, bebisar och gamla gubbar lika!

En del ord är ju lika; KURS kan ju betyda "kompassriktning" eller "utbildning".

Hur tecknar man då?

Den allra mest grundläggande regeln lyder; tecknet är inte en symbol för ordet, utan en symbol för ordets betydelse!

Ett svenskt ord kan kanske ha 3,4 eller 5 olika tecken beroende av att ordet betyder olika saker i olika sammanhang.

Detta går aldrig att lära sej från en bok eller ett dataprogram. Dessa problem är en av anledningarna till att en kurs är oslagbar när det gäller att lära ut teckan. Man måste klara ut varför ett tecken tecknas som det gör, och genom detta se till att teckna rätt tecken i rätt sammanhang. Detta tas mycket grundligt upp på våra kurser.

Det beror på för vem du går kursen och hur den är upplagd. Dövas teckenspråk är ett eget språk med egen grammatik och uppbyggnad. Men har du ett hyfsat teckenförråd och en förståelse för hur ett bildspråk fungerar, kan det fungera ganska bra att göra sej förstådd även med döva. (Kanske mycket beroende på att döva är vana att umgås med hörande med mindre teckenkunksper).

Teckenspråk lär man sej bara i umgänge med döva, helst i kombination med en kurs i teckenspråk.

En deltagare som gått en Tecknologen-kurs kan man med det teckenförråd som ges, i kombination med de teoretiska kunskaper om hur ett bildspråk kan användas, klara en hyfsat klok konversation med en döv teckenspråkig person.

Ibland används ju ordet "stödtecken" för att beskriva teckenkommunikation, och det är iofs inte så dumt, eftersom tecknen ger stöd åt konversationen (även om tecknen ger mycket mer än bara stöd)

Felaktigt har man också börjat kalla detta för TSS, som då skulle stå för "Tecken som stöd". TSS står emellertid för "Tecken som stöd för avläsning" (ibland; "..stöd för tal") och används av personer som i vuxen ålder blivit döva.

Sättet att teckna skiljer sig från teckenkommunikation och teckenspråk, genom att man generellt sett tecknar ORDET och inte ordets BETYDELSE.

Tecknet "GÅR" tecknas i TSS som en symbol för två ben som promenerar iväg, oavsett om ordets betydelse betyder promenera ("Vi går till affären") eller inte ("Tåget går klockan 5"). Eftersom personen som blivit döv har svenska (eller ett annat talat språk) färidigt inom sej, sperlar det inte så stor roll att tecknets symbolvärde inte stämmer överens med dess betydelse. Personen förstår ju uttrycket, eftersom han känner till uttryckens betydelse i språket.

För en person som har en språkstörning fungerar detta naturligtvis inte, eftersom tecknet i dessa fall skall förstärka betydelsen av ordet, inte symbolisera det.

Vilka grupper använder teckenkommunikation?

Alla personer, unga som gamla, som har problem med talet och /eller med språket kan kommunicera med hjälp av tecken. Förutsättningen är naturligtvis att mottagarna av budskapet förstår tecken.

Det finns ingen motsättning mellan andra former av kommunikation, tecken fungerar bra i kombination med andra kommunikationssätt. En fördel med tecken är ju att man alltid "bär med sej" händerna och därför alltid har redskapen för att kunna teckna, med sej.

Tecken används både för att underlätta kommunikationen "här och nu", men har också en stimulerande effekt på viljan och förmågan att kommunicera rent allmänt.

Man kan säga att man använder tecken till två huvudsakliga ting:

1) För att kommunicera med brukaren

2) För att stimulera och utveckla kommunikationen hos brukaren

I vilken utsträckning man använder det ena eller det andra avgörs av vilken situation man är. om man är pedagog inom särskolan kanman tänka sej att man använder tecken både som ett pedagogiskt verktyg för att lära ut begrepp, ord mm, men också givetvis för att underlätta den dagliga kommunikationen.

Om man arbetar med gamla utvecklingsstörda, kanske användandet av tecken mest är till för att skapa en bra kommunikation mellan sej själv och brukaren.

På våra kurser diskuteras de olika användsningssätten och de olika krav och möjligheter som följer av dem.

Dövas modersmål är teckenspråk, kommunikationen med döva brukare skall alltså vara teckenspråk, inte teckenkommunikation. Tecknen skall följa teckenspråkets uppläggning och man ska inte använda röst.

Döva utvecklingsstörda går i skola på Åsbackaskolan i Gnesta, landets enda specialskola med den inriktningen.

Man ska observera att en ganska måttlig hörselskada för en utvecklingsstörd person, kan innebära mycket större konsekvenser för den personens möjligheter till att förstå ett talat språk, än vad motsvarande hörselskada skulle inneburit för en person utan utvecklingsstörning.